The joy of pipesmoking

We all need a break from intensive brain activity. Thing is to come up with a nice way of resetting the neurons. Training and kayaking used to do the trick but now I’m more lazy : pipe smoking 

Get a pipe that drains out the moist in a separate outlet so that your smoke remains cool and tasty. Be lavish on brand choice and keep the gear clean. Plan an hour off, find a bench under a tree and enjoy the ritual. Done right you will get just the right amount of stimulus to relax and free up brain capacity for the next task !

Ambivalence to the EU

EU Parliament elections suffer from a projection of national parties on the bigger stage. This is counterproductive to the idea of a common European supranational mantra.  EU brotherhood fractions of national parties have no basis  except cocktail parties. The Commission does not have powers that would justify a Parliament for balance. But the EU Parliament seems to respond to some kind of archaic feedback when the integration idealists have taken a step too far.  

The EU system should be recalibrated into a a la carte system. Every country should be at liberty to join whatever initiative they’d like. The Commission role would be to prepare the plate with compatible dishes. They have wasted the energy on different weighting schemes for influence and decisions. The only dish that takes a critical mass for success is the Euro which is an established success already.  The EURO is stable enough to sustain budget deficits and different tax schemes. NATO is there for defence and security. Foreign policy is quite flexibly divided into a European bag and national concerns’ bag. Why not the same with all other issues like customs, immigration and environment ? There is no need for unanimity here. Let each country suggest propose and choose programs. Odd or difficult  members of the family suffer themselves from the overhead if they do not choose the proven method of the majority.  Technical standards have their own market logic and should be kept out of politics.  I can’t think of any EU Parliament debate worth remembering.

In some specific areas the EU may do more harm than good. The climate bullshit is the prime example. Ordering member states to adopt wind power and biofuel is the ultimate folly. Let’s get rid of subsidizing French farming and cleanse out Mediterrranean corruption schemes. Pretending to have a European policy where clearly none exists, is also a bad idea. Nuclear energy is a good example. European R&D programs are just too a top heavy tower of Babel and should be abandoned.  However, a big benefit has been to levy EU standards against dead end national bureaucrazies. Small countries have benefit from booms upon entrance.  

The Big Q is of course where Europe stops and starts. Barring Turkey seems a bad idea since already millions of moslems are present on the continent. Cultures beyond Bielorussia and Ukraine and across the Mediterranean seem too divergent.  

Back to the main issue of getting the right people for the EU job : A first step would be to list the relevant EU issues for the electors to avoid a repetition of the national dogfight. Why not eliminate the Parliament without power and elect a prestigious national delegation to the Commission ? These persons would need to be unanimously acknowledged for their experience, competence and engagement. There would be a downside for mediocrits seeking office for the high salary alone. Also, we would avoid 25 year olds going to Strasbourg to be climate-smart.

Kärnkraft 2009 : Inte värd pengarna

Jag gorde en förfrågan til STF ingenjörsutbildning att presentera thorium, saltsmältreaktorn och det gynnsamma politiska läget i Norge inför Stortingsvalet i september på Kärnkraft 2009. Denna inbjudan blev inte ens besvarat men jag stövlade till seminaret ändå.

 

Det blev en besvikelse. Seansen kommer att minnas för underhållningsvärdet som statsvetaren Tommy Möller sto för. Han beskrev hur kärnkraftsfrågan i princip bestämde hele den politiska dynamiken från Palme till Karlsson. Hela Centerns motstånd startade då Fälldin pratade med Hannes Alfven som råkade förespråka fusion istället för fission. Möller beskrev hur Fälldins “oomkullrunkliga religiositet” tog mycket energi från alt annat och til slut blev hans fall. Analogien med Brundtlandkommissionen 1988 som et beställningsvärk från tenniskompiserna Palme och Bolin är mycket nära.

Peter Tuominen från Fortum visade på skillnader i svenska og finska sättet. Han sade att det inte går att räkna megaWatt, kostnader og tider exakt. Beslut om ny kapacitet följs över blockgränserna i Finland. Enligt honom är vindkraft dubbelt så dyrt som kärnkraft. Diversa talare fällde en del giftigheter om Olkilouto3 men Tuominen fick tyst i salen när han jamförde det problematiska Lovisa1 med Lovisa2 som gick som på räls. Moderator Pernilla Ström tyckte det var kul med “muntra tillrop” från vårt östra grannland.

Två pratade utan förberedelse. Et profesionellt seminarium undgår sådant. Mikael Karlson i Naturskyddsföreningen presterade att säga att kärnkraften inte har nån framtid. Han fick en mängd relevanta frågor men slapp undan med jättelika yxskaft. Moderator gorde inget. Hovmod står för fall; som redan skett med miljörörelserna i Norge.

Folk från Vattenfall innledar ofte med att berätta om sina barn och sedan glömmar man ofta resten. Honnör dock til PO Wässmann, Chief Nuclear Officer, som la fram säkerhetsrevisionen med integritet efter den allvarliga Forsmarksincidenten 2006.

Utbildningsgeneral Jan Blomgren ved Sveriges Kärntekniska Center var glad för att tjejerna tycker om ämnet och att Strålskyddsmyndigheten vill utbilda sig. Janne Wallenius vid KTH pratade transmutationsteknik och akseleratorer; något som aldri i världshistorien kommer att bli annat enn akademiska övningar. Wallenius innrömde dock uranbristen och påpekade att civil kärnkraft och vapen aldrig har ertappats i samma säng.

Det utlösande skälet för kravet om “pengarna tillbaka” är Saida Laarouchi Engström från SKB. Hon undervärderade grovt publiken – för tredje året på rad. Arrangör Klaes-Göran Sundvall från STF välkomnade nämligen med att slutförvarsfrågan var mycket aktuell och att det inte går som planerat (med val av plats av SKB annoncerad till – midtsommarafton). Detta var den enda intressanta uppgiften på hele dagen. Saida verkade dock skakat av det faktum att Obama inte har satt av en ända näve dollar för US Nuclear Regulatory Commission. Hon hoppades dock på “det sunda svenska förnuftet” – något som oss andra från “tillropsländerna” är allvarligt rädd för har gått av modet. En obehaglig känsla smög sig på : Håller Reinfeldt på med samma rävspel i kärnkraftsfrågan som i klimatfrågan ?